Halmstad

Halmstad är Sveriges 19 största tätort med sina 66 124 invånare, senast räknade 2015, och en hamnstad vid Nissans mynning till Laholmsbukten. En väldigt stor andel utav sysselsättningen i staden utgörs av den offentliga sektorn, exempelvis högskolan, Hallands sjukhus och garnisonen.

Halmstad omsluter båda sidorna om Nissan och stadskärnan har än idag kvar mycket av den karaktär som staden hade i början utav 1900-talet. Låga tegel-och korsvirkeshus finns att finna, speciellt på Nissans västra sida och det finns fortfarande kvar rester utav det gamla befästningssystemet från 1600-talet. Bland annat så går det fortfarande att finna Karl den XI:s väg som löper längst med den gamla befästningsvallen, 1600-talsslottet Halmstads Slott som består utav fyra hus kring en borggård. Sedan har vi även Norre Port från 1601 som fortfarande är väl bevarat och trafikerad än idag.

Där man idag kan finna Övraby Kyrkoruin var en gång i tiden platsen där Halmstad en gång låg och skall enligt fornfynd ha bebyggts under det första århundradet utav 1000-talet. I samband med att man gjorde utgrävningar i Örjans vall-området så gjordes flera fynd av en medeltida borg, mynt och diverse andra fynd. Detta leder många historiker till slutledningen att det en gång i tiden fanns en tillfällig handelsplats i området medan den bofasta bebyggelsen i huvudsak låg vid Övraby. Bevis finns för att staden flyttade från Övraby till sin nuvarande position under 1320-talet. Antagligen skedde denna flytt eftersom det nya läget tillät mer djupgående båtar att nå staden, snarare än dom plattbottnade båtar som blivit berömda genom vikingarnas härjningar genom Europa. Under danskarnas styre så hade även risken för anfall ifrån havet blivit mindre. Staden fick sitt första privilegiebrev år 1307, innan flytten, och det lilla samhället Brooktorp blev upphöjt till stad 1322. Detta medförde att övre delen utav den nya staden fick heta Halmstad medan den nedre försvenskat hette Broktorp, fram till ett nytt privilegiebrev från hertig Knut Porse år 1327 vilket döpte om Broktorp till Halmstad och enade staden i folkmun. I samma brev fick även den övre, äldre delen utav Halmstad som låg en bit bort namnet Övraby, vilket betydde den övre byn. By på danska innebär stad. Att en flyttning utav den övre delen av staden har skett bekräftas i ett brev från från påven Clemens VI från 1344, som påpekade att dominikanerna hade flyttat tillsammans med resten utav staden utan hans sagda tillåtelse. Det var även dominikanerna som var den ledande kraften bakom bygget utav Sankt Nikolai kyrkan på 1400-talet.

Halmstad blev inte svenskt förrän år 1645 som en följd utav freden i Brömsebro. Dock så blev varken Halmstad eller Halland inte definitivt svenskt förrän efter freden i Roskilde 1658. Under det skånska kriget, som var ett krig mellan Danmark och Norge, Brandenburg och Sverige, så ägde slaget vid Halmstad rum den 17 augusti 1676 mellan svenska och danska trupper. Den svenske konungen Karl XI gick segrande från slaget, som även är känt som slaget vid Fyllebro. Befästningarna från den danska tiden fanns kvar ända fram till 1734, då riksdagen beslöt att dom skulle rivas och endast ett fåtal rester har bevarats, bland annat då en utav dom fyra stadsportarna vid namn Norre Port.